Jag visste ju vad jag gav mig in i när jag började rida henne men det känns ändå lite.. konstigt. Hon är såld nu iallafall. Glad för hennes skull, hon kommer få det jättebra, men kommer kännas konstigt att inte åka dit nästintill varje dag, och skratta åt hennes upptåg.

Det är inget kul! Önskar ibland jag haft egen häst så man alltid liksom har något att stå på. Men men, det är livet. Gud har andra planer för mig, antar att Ida inte var hästen för mig.